Utseendefixering går allt lägre ned i åldrarna. Stereotyperna pojke/flicka tycks fortfarande vara traditionella om än vissa förändringar föreligger. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Fast flickor är en mer grundmurade i stereotypen flicka – med en mindre bra smak. Trots insatser från samhällets sida att tidigt motverka de traditionella könsrollerna.
Förskolans roll
Alla föräldrar som haft sina barn i förskolan har märkt att förskolan har som agenda att motverka traditionella könsroller. Ibland ser vi att de söker skapa könsneutrala barn. Jämlikhet mellan könen tror man uppnås genom att behandla pojkar och flickor exakt lika. De ska leka med könsneutrala leksaker, könsneutrala namn, förbjuda flickor att klä sig i rosa med mera. Kanske motverkar det sitt syfte och vi riskerar att ansträngningarna slår tillbaka då barnen blir äldre…
Genetiska orsaker
I själva verket finns det genetiska orsaker till pojkars och flickors beteende. I motsats till rådande uppfostringstrender med könsneutralitet ska båda könen behandlas olika för en optimal utveckling. Bryt de traditionella sätten. Pojkar ska tränas i att kontrollera sitt aggressiva beteende, som kanske inte blir lika starkt uttalat för det fall de får vara pojkar och inte tvingas till typiska ”flickaktiviteter”. De ska även lära sig att inte trycka ned andra. Här torde det även gälla flickor som tycks vara predisponerade att mobba sina jämnåriga kompisar. Måhända en motreaktion för att de traditionellt sett ska vara tysta och snälla. Föräldrar till pojkar behöver tillsammans med skolpersonal lära pojkar att ta skolan på allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens. Man brukar mena att de behöver utveckla sin sociala kompetens, fast då avser man nog att den ska riktas på annat sätt än idag. Pojkar tycks ha en i pojkgruppen bestämd rangordning kring den starkaste individen varunder de andra inordnar sig, så vida det inte dyker upp en ny pojke som utmanar ledaren. Flickor har andra mer intrigerande och manipulativa sätt att konkurrera ut varandra än vad pojkar tycks ha. De behöver stöd från de vuxna att tro på sig själva, att våga säga ifrån och att inte vara självutplånande. Flickor bör uppmuntras att inte fokusera på utseende utan mer på att våga ta risker och inte att ställa så höga krav på sig själva.
Kläder
Barn redan i åldrarna 2-3 år börjar bli utseendefixerade kopplat till kön. I den åldern blir barnen medvetna om skillnaderna mellan könen. Pojkar får ha praktiska kläder killmodell, fast då det gäller flickorna tillåts de av föräldrar som inte vågar ta beslut själva att ha på sig ”princesskläder” i rosa med glitter redan innan de kommer till förskolan. Tidigare var den typen av kläder ”utklädningskläder”. Både pojkar och flickor bör kunna få klä ut sig i pälsväst. Låt även flickorna få ha på sig låt säga mer könsneutrala tåliga kläder så att även de kan få leka fritt och inte behöva vara rädda för att smutsa ned sina kläder. På så sätt kan en naturlig ömsesidig respekt utvecklas mellan barnen, utan att vuxenvärlden skapar konstgjorda onaturliga sociala köns konstruktioner.